jag påbörjade ett nytt inlägg för över en månad sedan. det blev inte alls som jag ville. det var stelt, det var argt, det var okänsligt och inte ett enda ord som jag skrev kom från hjärtat. sedan dess har jag funderat på om jag överhuvudtaget vill ha kvar min blogg eller inte. jag skapade till och med en ny, utan att ha en aning om på vilket sätt jag ville (eller skulle kunna) formulera mig. och så ikväll, när jag sitter här i en mörklagd lägenhet med alla tankar i mitt huvud, så slog det mig plötsligt;
jag kan inte sätta mig och skapa en helt ny blogg och försöka att skriva så att ingen räknar ut att det är mig och min situation det handlar om. jag kan inte börja om på nytt bara för att orden jag skriver kommer att spridas vidare till människor som inte ingår i mitt liv längre. jag kan inte skapa mig en ny blogg i ett försök att gömma mig från verkligheten. jag kan definitivt inte skapa en ny blogg för att jag plötsligt känner att jag måste censurera mina egna känslor och ta hänsyn till de som läser mina ord, bara för att det kan påverka någon av er negativt. jag vill inte censurera mig själv. det går bara helt emot mina principer.
jag skapade inte denna blogg för att gömma mig från min situation. jag skapade den för att visa att det kan hända vem som helst, att det är ett rent helvete och att man faktiskt klarar sig utan människor som hugger en i ryggen. jag skapade den för att slå mig fri från mina ofrivilliga bojor. så, jag skriver detta inlägg för att påpeka, och poängtera, att min blogg kommer att fortsätta igen. om några minuter så kommer jag att lägga upp ett nytt inlägg som förklarar vad som har hänt den senaste tiden, som har varit orsak till min totala tystnad. jag har inte tänkt vara tyst mer. jag vill inte vara tyst mer. inte om detta ämnet, inte om min egen erfarenhet och definitivt inte för någon annans skull än min egen. så, jag vill helt enkelt klargöra att;
jag är tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar