"familiar face in the crowd"

det blir extra obehagligt för att jag vet att han inte finns här, rent fysiskt. han har aldrig varit här. men ändå kommer han hit, och han förpestar min tillvaro och det gör mig rädd. människor som påminner om den som förgrep sig på en, på de mest otippade platserna, vid de tillfällen då man som minst förväntar sig det. en sådan sak gör mig livrädd. denna plats blev min trygghet ganska snabbt. en plats som inte hade dåliga minnen, som ingen hade lyckats förpesta och det var bara min fristad. den fristaden har delvis blivit förstörd nu, på grund av en totalt främmande människa som ser ut som min förövare. jag var allt annat än beredd när jag såg honom och det i sig skrämde mig nog ännu mer än att se ett bekant ansikte bland en hög av okända. jag vill inte att människors utseende ska få mig att tänka på honom, jag vill inte tänka på honom när jag inte är beredd, helst vill jag inte tänka på honom alls.

men det gör jag.

och det gör mig rädd att han nästan påverkar mig mer när han inte är här. där och då så visste jag vad jag hade att vänta mig. det syntes i hans ögon, på hans blick. jag kunde läsa av det på hans rörelser, på hans gestikulerande, på tonen i hans röst. ingenting av det finns med mig i vardagen längre och ändå är jag nästan mer rädd nu, än vad jag var då. idag kan jag inte försöka värja mig, som jag kunde då. där hade jag en fysisk person att försöka agera ut mot, även om jag i nio fall av tio frös. men om jag hade kunnat agera ut, så hade det varit han som hade tagit den smällen och det hade inte varit mer än rätt. idag slåss jag mot vålnader, mot demoner. jag kan slå för allt jag är värd, men allt jag träffar är luft. och den största kampen pågår ändå inuti, för i mitt huvud är kampen ständigt pågående. hela mitt system är på helspänn dygnet runt, för jag vet aldrig när nästa smäll kommer att komma. jag får ingen förvarning, det finns inga tecken att läsa av, det finns inga subtila toner att lyssna till. det är alltid allt eller inget och det gör mig fullkomligt utmattad. jag är alltid på min vakt och när jag väl måste slåss, så är den ork som fanns redan long gone.

och där stannar jag. utmattad. på helspänn.