7 mars 2013

"i´m back"

jag vet inte varför jag skriver inlägg här så sällan nu för tiden. det handlar inte om att jag inte har saker som jag behöver få ner på pränt, för det har jag onekligen. men varje gång jag loggar in här, så uppkommer en spärr i mitt system. jag vet inte om det beror på att jag fortfarande, någonstans i mitt inre, känner ett sorts obehag över att jag vet att obehöriga har tillgång till mina ord. kanske handlar det om det, kanske handlar det om någonting helt annat. kanske börjar jag närma mig att berätta saker som man "egentligen inte får" säga. kanske hindrar jag bara mig själv, för att undvika att verkligheten ska bli allt för påtaglig. oavsett anledning så är det inte rättvist att vara tyst. det är inte rättvist mot mig och det är inte heller rättvist mot alla er som har hittat hit och hittat stöd i mina ord. jag har själv börjat hitta människor som jag indirekt delar ett förflutet med och deras ord ger mig stöd, deras resor hjälper mig på vägen och allt som dessa människor gör för mig, det vill jag göra för er som har hittat hit också. så, jag kommer att skärpa mig.

den största anledningen till att jag började fundera på att starta en blogg om mitt förflutna var för att jag ville dela med mig att det jag bär på. jag ville uppmärksamma att sexuella övergrepp finns och visa att det inte bara är "läskiga gubbar" som är förövare. jag ville skriva, jag ville lätta på trycket, jag ville hitta likasinnade och jag ville göra en skillnad. jag pratade med min partner om det och han var rädd om mig och var ganska försiktigt ifrågasättande. han undrade om jag skulle orka med det, om jag inte var rädd för att människor skulle behandla mig illa. vi diskuterade huruvida jag skulle vara öppen om det eller om jag skulle skriva anonymt. jag var fullkomligt inställd på att vara öppen, på att sluta gömma mig och sluta kuva mig för felaktiga inställningar gällande förövare vs. offer. men bloggen blev trots det anonym i slutändan. jag betvivlar att jag kommer vara anonym på denna blogg i framtiden, men för stunden får det vara så. folk kommer reagera när jag visar vem jag är, men det får vara så. det är mitt liv - och det är mitt val.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar