igår natt kom jag över en artikelserie om en kvinna vid namn Jeanette. hon påminner om en indian till utseendet och i mina ögon är hon väldigt vacker. hon utstrålar styrka på de bilder man får se av henne och jag beundrar det faktum att hon vågar stå rakryggad framför en kamera. människor som henne får mig att vilja stå på mig och påpeka felen som händer i vår värld, i vårt land. de fel som vi som samhälle tillåter och de fel som vi som samhälle väljer att blunda för. hon får mig att vilja öppna ögonen lite till, för att se till så att inga fler fel kan begås. människor som Jeanette är värda att se upp till. människor som Jeanette förtjänar att samhället börjar öppna ögonen och agerar, istället för att ta för givet att det är bättre (och lugnare) om man låtsas att man ingenting såg.
hon är nog ganska mycket som de flesta av oss är. hon ser ut som vem som helst av oss. hade jag sett henne på stan hade jag aldrig kunnat tänka mig att vi har någonting gemensamt. det är någonting som jag trodde syntes på människor en gång i tiden, att det fanns någon form av text som var synlig för andra men osynlig för mig - men som ändå tydliggjorde delar av min ryggsäck till omvärlden att se. jag hade fel. det finns ingen sådan text och det finns inga osynliga skyltar. kanske finns det ärr, kanske finns det andra fysiska skador, men på det stora hela så kan man inte se att vi delar bitar av varandras ryggsäck. jag hade aldrig kunnat tänka mig att en främling såsom Jeanette skulle kunna få en liten del av min egen skam och skuld att försvinna, bara genom att läsa hennes historia. genom att få läsa delar av hennes liv. jag känner med henne, samtidigt som jag beundrar hennes enorma styrka.
när man tar del av Jeanettes historia får man veta att hon blev utsatt för incest under de femton första åren av hennes liv. av hennes morfar. som även (på papper), är hennes far. vilket betyder att hennes morfar även utsatte hennes mamma för sexuella övergrepp, fick Jeanette tillsammans med henne, och sedan fortsatte att förgripa sig på henne. myndigheterna som misstänkte att hon som barn blev utsatt för någon form av incest av sin morfar, skickade hem henne till honom igen. då hade hon varit inlagd på sjukhuset i ett halvår för att hennes ben hade fastnat (låst sig) i samlagsställning. övergreppen slutade först när Jeanette som femtonåring flyttade hemifrån. myndigheterna har fortfarande inte hjälpt henne och hon fortsätter bollas mellan olika instanser, som alla tar på sig skygglappar en efter en. det får mig verkligen att undra över hur vissa människor kan sova gott om nätterna..
om du vill ta del av Jeanette´s historia, så kommer de tre delarna här nedanför. (känsligt innehåll!)
del 1 - http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/725809-jeanette-valdtogs-av-sin-morfar-i-15-ar
del 2 - http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/725225-det-har-sager-politikerna
del 3 - http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/725555-motet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar