"no more silence"

har du blivit utsatt för samma förövare som jag? är du omedveten om det? har du hamnat på min blogg av en slump och sitter nu och funderar på om den man som utsatte mig, är densamme som utsatte dig? sitter du någonstans i landet och är omgiven av mörkret som skrämmer dig så till den grad att du önskar att du hade kunnat krypa ur ditt eget skinn? försöker du fokusera på vardagliga ting, samtidigt som du inte kan sluta höra hans röst i ditt huvud? anstränger du dig för att inte se hans ansikte i alla människor du möter? slåss du för allt du är värd, för att slippa återuppleva övergreppet han tvingade dig till? tar du till alla medel som finns tillgängliga, för att slippa se den svarta, kåta blicken han besitter när han penetrerar sönder din integritet till småbitar?

för hur ska man veta? hur ska man kunna veta hur många som är offer för samma förövare, när lagen tvingar oss att värna om deras integritet? när vi inte får uppge deras namn eller avslöja deras utseende? hur ska vi kunna skydda oss från den förövare som redan har utsatt oss, när ingen vill inse att de onda människorna finns närmare än omgivningen tycks tro? hur ska vi kunna bli trodda, när ingen vill lyssna när vi berättar? hur ska vi kunna uppge några vittnen, när vi redan i förväg vet att ingen har velat uppmärksamma det som har pågått? hur ska vi kunna hitta någon som vill och vågar tro på den verklighet vi berättar, när samhället har visat att det är lättare att vända andra sidan till? att det är lättare att inte lägga sig i, att det är bättre att låtsas som ingenting.

vi får ju knappt prata om vad som har inträffat, och om vi får, så är det ingen som vågar tro på det vi berättar. för han som har utsatt oss, han var ju så trevlig. det kommer alltid att finnas någon som tycker det. det kommer alltid finnas de som inte vill kännas vid att deras förälder, syskon, barn, släkting, lärare, tränare, bästa vän, partner, barndomsvän, kollega eller chef skulle utsätta någon annan för ett övergrepp. för att han var ju så trevlig. han som utsatte oss skulle aldrig lägga en hand på någon. men ändå är det just det han har gjort. det finns alltid någon som känner den trevliga sidan av en förövare, det finns alltid någon som hellre vill fokusera på det som är bra. och det värsta är att han kanske var trevlig mot oss också. till den dagen då han inte var det längre.

och det är där det blir så fruktansvärt svårt. för den trevliga sidan, den roliga sidan, den omtänksamma sidan, den beskyddande sidan.. den fanns bara där för att vagga in oss i en falsk trygghet. en form av falskspel för att få oss att sänka garden, ett sätt att få oss att bli så osäkra på det vi utsätts för, att vi inte vet vad som har inträffat. och vi vet inte hur vi ska prata om det. det enda vi vet är att det gör ont, så fruktansvärt ont och det känns så fruktansvärt fel. men någon som var så trevlig skulle ju aldrig göra så. men vi, vi som har blivit mer än övertygade om den andra sidan, vi vet hur sanningen ser ut. vi vet hur falska människor beter sig, vi vet att de inte visar mörkret för alla i omgivningen. vi vet också att förövaren inte behöver vara ett svin i livets alla situationer, men;

vi vet också att att de var ett svin i de situationer som de tvingade oss att uppleva.