5 december 2012

"society matters"

på det senaste gruppsamtalet fokuserade vi mycket på skuld och skam. vi diskuterade vad det innebär och på vilka sätt man som utsatt kan påverkas av det. vi pratade om vem som sätter skulden och skammen på offret och vi pratade även om "det perfekta offret". vi diskuterade även om man i någon mån kan se förövarna som offer, vare sig det är för deras egna handlingar eller om det är som offer för samhället. personligen tycker jag inte att förövarna kan ses som offer på något plan. varje enskild individ har en skyldighet att ta ansvar för sin egen lust och sina egna handlingar och bör därmed bli behandlad därefter. även i situationer där förövaren själv har varit utsatt, så är jag oförmögen att se dem som offer. min oförmåga till detta baseras på den bild som media så ofta förmedlar: "förövaren har själv blivit utsatt för övergrepp i barndomen och ville återvinna sin makt, genom att ta den från en individ som inte hade möjlighet att värja sig." jag letar efter logiken i detta påstående, trots att jag vet att det till viss del är sant och även vet att det i vissa sammanhang stämmer. men jag tycker att det ger en skev bild utav verkligheten, det ger en ensidig bild utav sexuella övergrepp. jag är fruktansvärt rädd att just denna ensidiga syn kan skapa ytterligare en ofrivillig rädsla hos de utsatta:

kommer jag att bli som min förövare? kommer jag att utsätta någon annan för det hemska som jag själv har varit med om? kommer jag inte att vara kapabel att kontrollera mina egna lustar? kommer jag att känna ett behov av att beröva någon annan på makten till deras egen kropp? kommer jag att känna ett behov av att beröva någon annan på deras integritet, deras liv?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar