7 maj 2012

"it´s a scandal"

jag har svårt att förlika mig med att jag har varit helt oförstående inför människor som har sagt att de inte har vågat anmäla vad de blivit utsatta för, utan hellre bara har velat glömma att det någonsin har inträffat. så här i efterhand och med alla insikter jag har fått, så förstår jag inte hur jag inte har varit förmögen att sätta mig in i den situationen. att återuppleva allting på nytt, att bli granskad i varje söm och riskera möjligheten att bli misstrodd - eventuellt ännu en gång. det är en ren skandal.

något som är ännu värre är om man skulle ha (o)turen att ens anmälan faktiskt leder till en rättegång. det svenska rättsystemet verkar ha tagit förövarnas parti som sitt huvudsakliga mål. med tanke på alla pågående och avslutade rättegångar som inte leder till fällande dom, så kan jag inte göra annat än att ifrågasätta hur det svenska rättsystemet är uppbyggt. hur många gånger får man inte höra/läsa/ta del av de många ifrågasättningar som offret blir utsatt för? "hade du inte för kort kjol?" "hade ni inte flirtat under kvällen?" "du visade ju att du var intresserad, du sa att du var sugen, du påstår att du ändrade dig halvvägs igenom.." det är ju helt sanslösa frågor som offret alldeles för ofta blir utsatt för. är det rimligt?

jag tycker att det är fruktansvärt och jag förstår alla offer där ute som tycker det är lättare att leva ensam med sina hemska erfarenheter, än att försöka få hjälp från rättssystemet. jag har full jävla förståelse för att man inte har orken till att genomlida det en gång till och speciellt inte framför människor som bara sitter och väntar på att man ska bryta ihop totalt för att sedan punktera hela ens existens genom att framkalla mer skuld och skam där de känslorna verkligen inte hör hemma - hos offret.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar