för min egen skull har jag spenderat väldigt många timmar med att hitta olika sidor där det står information om sexualbrott och hur man kan gå till väga för att anmäla detta. jag har även letat efter sidor där det står hur en eventuell rättegång går till och saker man bör ha i åtanke. på polisens hemsida kan man läsa om olika former av sexualbrott, samt dess straffgrad. när jag hittade denna sida blev jag både äcklad och glad - samtidigt som jag blev ledsen. av dessa ord att bedöma så skulle den handling som har gjort mig mest skada, räknas som våldtäkt mot barn. enligt polisens hemsida innebär detta;
"Våldtäkt mot barn är att ha samlag med ett barn under 15 år eller att genomföra en handling som till kränkningens art eller omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag. Är den unge mellan 15 och 18 år och barn till gärningsmannen, står under dess fostran eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen ska det ses som våldtäkt mot barn. Straffet för våldtäkt är lägst två och högst sex år. Är brottet att anses som grovt är straffet lägst fyra och högst tio år."
att läsa dessa ord kändes för mig som en form av upprättelse. det jag har känt i alla år har inte varit någon form av överdriven reaktion och alla konsekvenser som kom på köpet har inte varit inbillade eller ett försök till uppmärksamhet. det kändes som att jag äntligen hittade "någon" som faktiskt ser detta agerande för vad det är; ett brott. jag har nog aldrig förr känt en sådan trygghet i att få läsa och då även ofrivilligt fått återuppleva hela händelseförloppet en gång till. det känns konstigt att sätta ordet trygghet i samma mening som återuppleva, men det är så det blev. jag fick ett bevis för att det inte var jag som gjorde fel och någon sorts bevis på att det inte är jag som ska straffas. hur jag än försöker så kan jag inte beskriva den lättnaden jag fick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar