15 maj 2012

"nothing but a false memory"

2008 - 03 - 10

om det är det faktum att ingen tog mig på allvar när jag äntligen vågade berätta
vad som hade hänt den där sommardagen två år tidigare och jag minns den exakta känslan jag hade
när jag var i hans våld och det hat han gav födsel till i min existens under den akt
de säger aldrig har inträffat som något annat än ett påhittat minne för uppmärksamhet

om det är det faktum att omgivningen tycker att jag borde förstå hans nyfikenhet och även
vara tacksam för att jag blev vald till försökskanin för hans ungdomliga oförstånd
men det finns ingenting att förstå eller förlåta när jag har återupplevt hans hesa skratt och
hånfulla leenden och totala makt över min person under dessa hatiska och förjävliga elva års tid

om det är det faktum att jag fortfarande gör som hon sa den där kvällen och låtsas som om
ingenting har hänt för att hans liv inte ska förstöras då det trots allt inte var så hemskt för hade
det var lillasyster hade det varit en helt annan sak och hade det hänt igen så vet jag
att hon hade förlåtit honom på samma sätt för hon ser trots allt någon annan i hans ögon

om det är det faktum att jag blir världens minsta människa när han kommer i min närhet och han
slutar aldrig komma i min närhet för hon älskar alla barn av hela sitt hjärta och hennes hem
är hans hem för dörren står alltid öppen och det har ingen betydelse att det där första barnet som
borde ha skyddat systrarna mot alla hemskheter är den som har skapat all smärta

om det är det faktum att hon ifrågasatte mina tårar utan slut och påpekade att det var normalt för
hennes bästa vän hade minsann blivit utsatt för värre saker än så av en familjemedlem och
deras relation var bättre än någonsin så vad hade jag egentligen att gråta över när han inte hade
gjort samma sak två gånger mot mig för han gjorde det ju faktiskt mot sin flickvän istället

om det är det faktum att jag aldrig riktigt kan hitta modet till att anmäla honom så han inte gör
samma sak mot henne som han gjorde mot mig och jag svär att jag skär halsen av honom med kniven
 han gav till mig om han rört henne och hans ursäkter för närkontakt tar aldrig någonsin slut och
hon kallar det för syskonkärlek fast man ser att sådan kärlek ska vara så mycket mindre pervers

om det är det faktum att hon blundar för sanningen för att hon inte kan se att någonting som
skapats av kärlek tillsammans med mannen som lämnade henne ensam för ett liv på andra sidan
kan utsätta sitt eget kött och blod för den värsta av tänkbara handlingar men med öppna ögon låter
hon honom komma undan när han säger förlåt, jag trodde inte att du skulle ta det så hårt och

jag vet inte vilken del som smärtar mest när jag inser att min bror våldtog mig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar