det är allt annat än lätt att sitta och gå igenom hela mitt liv i alsterform. de senaste dagarna har jag spenderat med att läsa över tusen av mina egna alster, för att hitta de som går att använda. jag har läst alla dagböcker som jag har online på olika forum och jag upptäcker att jag har skrivit väldigt mycket i, och om, mitt liv. vissa inlägg och alster har varit ganska mysiga att läsa på nytt, men de flesta innehåller bara rent och skärt mörker och jag kan inte låta bli att hamna i samma sinnesstämning som jag hade när jag skrev orden första gången. det är en svår balansgång och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna gå igenom allt detta utan att hamna flera år tillbaka i tiden. jag kan inte se objektivt på mitt eget liv och det är en del av problematiken. det hade varit betydligt lättare om jag hade kunnat. men hur ser man objektivt på sig själv? kan man ta avstånd från sig själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar