"open up
open up your heart to me now
let it all come pouring out
theres nothing i can't take"
vid vilket annat tillfälle som helst, så hade jag faktiskt trott på dig om du hade sagt såhär. men jag vet inte längre vad jag ska tro. det känns inte som att vi känner varandra längre och jag vet inte ens om jag har orken till att lära känna oss eller dig på nytt. jag håller verkligen på att hamna under ytan och jag orkar inte ens ropa på hjälp längre. det enda som lockar just nu är att försöka slappna av och sjunka. saker som jag hade släppt taget om börjar kalla på mig igen och det finns en sjuk, tvistad trygghet i mörkret och trots att det bara är två veckor kvar, så känns det som tusen år och jag ser ingen utväg längre. inte nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar